Familjen på besök!

Jag trodde faktiskt inte att de skulle komma. Inte heller att allting skulle bli så bra. Men tillslut så var de där. Sittandes, väntande på flygplatsen (förlåt..). Det är alltid så konstigt när två olika världar ska försöka att bli till en. Men åh så bra det också kan bli!

Hektiskt skulle det i alla fall bli. Lite mer än en vecka för att visa dem allt. Mamma, Helan och Margareta skulle få uppleva så många olika saker, äta så mycket mat och se så mycket. Men ibland så räcker tiden bara inte till. Så de måste helt enkelt komma tillbaka. Det här var det som vi hann med i alla fall.

Det blev direkt en ganska så tuff start. Utan att riktigt veta hur pass påverkade av höjden eller tidsomställningen de skulle vara, så skulle vi redan första dagen ta oss till Teotihuacan, pyramiderna som ligger bredvid City. Det visade sig vara helt utan problem för dem alla. Kanske var det av påstådda energin som man får av solpyramiden, men upp tog de sig i alla fall för alla pyramiderna. Vilket är en ganska så stor bedrift med tanke på att de redan dagen innan hade gjort en nästan 24 timmar lång resa och fått en omställning på 50 grader celsius.

Roligt tycker jag också var att då åt quesadillasarna som vi tog som mellanmål, faktiskt så åt de (nästan) all mat som vi gav dem. Modigt!

När man ändå har så pass kort tid till att se en av världens största städer så finns det bara ett sätt för att få en bra överblick. Sightseeingbussen. Men inte alltid går det, inte ens med den hjälpen, att hinna runt allting, men man kan ju alltid tycka att det är positivt att de nu kunde känna av lite mer av det riktiga Citylivet, trafiken. Just söndagar så stänger man den största gatan för att gående och cyklister ska kunna åka ifred, någonting väldigt bra, men som tyvärr inte hjälpte oss speciellt mycket. Precis denna dag, den 28 varje månad, firar man också en av Mexicos viktigaste och mest populära helgon, Sant Judas. Kyrkan som ligger mitt inne i centrum får besök av tusentals människor, vilket självklart också hjälper till att bidra till kaoset.

På lite längre tid än vad som egentligen behövs, plus en ganska så stor ändring av rutten, kom vi i alla fall runt en bit med hjälp av bussen. Tillslut var vi alla ändå så pass hungriga att vi var tvungna att hoppa av för att bege oss till Coyoacán där vi skulle äta lunch på en av mina favoritställen, fiskmarknaden, för att sedan strosa runt i Coyoacán. Vad de tidigast av allt sa till mig när vi höll på med planeringen av deras besök var att vi var tvungna att åka till stranden. Så 4 dagar på en liten strand i Huatulco, södra delen utav Mexico, blev så klart inbokad. Under de 4 dagarna bodde vi på ett litet hotell på en liten strand, med nästan bara hotellets egna gäster, och tog det lugnt. För mig var det skönt att komma bort från storstaden, all stress och all trafik. Vilket jag även tror att de andra tre tyckte. Dagarna tillägnades till att ta promenader, snorkla, paddla kajak, spela volleyboll, men framför allt: att bara vara.

Obligatoriskt när man får besök från ett annat land -nu när hela min familj bodde hemma hos min mexikanska - är självklart att laga svensk mat. Det var inte bara mexikanerna som blev glada av att smaka på de konstiga svenska smakerna, utan även jag blev överlycklig! Knäckebröd, gravad lax, sill och nubbe är någonting som man verkligen saknar efter att under sju månader nästan inte fått tag på en maträtt som inte innehåller någon typ utav chili. Nubbevisorna sjöngs självklart också för full hals, vilket min mexikanska familj tyckte var otroligt exotiskt och spännande, så allting finns nu dokumenterat på film. Tre skrålande svenskar kanske inte är någonting som vi i Sverige uppskattar så mycket, men här har de än så länge visat filmerna för varenda person som har kommit på besök.

Trafiken gör att det många gånger tar så otroligt mycket längre att ta sig någonstans än vad det gör i vanliga fall. Speciellt fredagar. Så fredagen spenderades mest i bilen. Mexikaner tar verkligen på orden när det gäller mi casa es su casa, så vi fick den otroliga fördelen att bli körda överallt av min värdmamma, Marina. Men just fredagar så tar det otrolig tid. Mamma har en vän från Sverige som nu bor i Mexico City som vi självklart ville hälsa på, både för att träffa henne och för att det kan vara bra att se olika delar av City. De bor i den lilla "bubblan", som jag brukar att kalla det, Interlomas, en av de rikaste delarna av staden. Säkerheten är mycket högre än vad den är i de vanliga bostadsdelarna och murarna runt husen ligger tätt.

Vips så hade veckan gått och det var dags för familjen att åka hem igen. Kul tycker jag att kunna visa dem min värld som jag lever i här, men även att kunna visa delar av min värld där hemma för mexikanerna. Det kan ibland bli lite konstigt när ens två olika världar ska mötas. Men jag tycker inte att det här hade kunnat gått bättre!