Vardag

Nu har det snart gått 7 månader sedan jag gick ombord på planet på Arlanda på väg mot ett av mitt livs största äventyr. Så hur är det att bo i en av världens största städer? Hur ser vardagen egentligen ut i Mexico City?

När man försöker att åka ut ur Mexico City chockas man alltid av en sak. Staden tar aldrig slut. Det som ser ut som grå cementblock ringlar sig på kulle efter kulle och det är inte svårt att säga att staden inte precis är den vackraste. I alla fall inte i förorterna. Centrum är en helt annan sak. Med byggnader från den spanska kolonialtiden finns det många stadsdelar som nästan påminner om Europa som man lugnt kan promenera i utan att behöva tänka på stadens verkliga storlek och stress.

För min egen del har jag inte behövt uppleva de jättelika avstånden så pass ofta. Eftersom jag både bor och jobbar väldigt nära centrum behöver jag inte åka igenom så stora delar och det gör att man inte heller behöver känna av storleken på samma sätt. Men visst påverkar det människorna som bor här. Många spenderar timmar i transport varje dag för att kunna ta sig från ena änden till den andra. Det gör att trafiken är en skräckblandad upplevelse och, som jag berättade om, gjorde att mitt största problem i början var att kunna gå över gatan. Det är ingen riktig respekt för de gående eller ens för medtrafikanter vilket gör att det ofta blir frustrerade situationer då alla vill fram samtidigt. Latinamerikaner är kända för sitt starka temperament och speciellt när det är i trafiken där mexikanare inte är något undantag.

Min vardag är ganska rutinmässig. Från ca. 9-5 är det kontorsjobb som gäller, det är eftermiddagarna och helgerna som skiljer sig lite. Antingen är det min spanska kurs i grammatik och skrivning eller så spelar jag volleyboll i sporthallen som ligger precis bredvid mitt hus. På söndagsmorgnarna blir det alltid 20 km löpning, det är ju träning för maraton som gäller! Och resten av min lediga tid går åt till att träffa kompisar och att vara med familjen.

Nu har jag även fått en grupp som jag ger svenska lektioner till! Varje söndag håller vi på så länge som de orkar, oftast ca. 2 timmar. Kul tycker jag att de är intresserade av att lära sig om Sverige och de svenska språket, det är inte så vanligt att det finns de som är villiga att lära sig ett så pass litet och ändå annorlunda språk som svenskan.

Just nu känner jag att ha bott i Mexico City är en erfarenhet som jag kommer att ha hela livet. Det har tagit mig ett tag att komma in i rytmen och att känna mig som hemma men nu känns det som om det hela håller på att lossna. Att jag redan innan kunde spanskan har varit till en enorm fördel även fast jag nu har varit tvungen att lägga till mig en annan dialekt och fått ett mycket större ordförråd. Men det tar ändå ett tag att vänja sig vid staden, livet och kulturen och jag är glad att jag ändå har 4 månader kvar på äventyret. För det är de som är till för att njuta.