Drama!

Att jag skulle lära mig massor under mitt år här har jag aldrig tvivlat på. Men det finns vissa saker som man helst inte skulle vilja veta någonting av. Just nu har sakerna blivit så kompiserade i familjen där jag bor att jag mer eller mindre måste "fly" härifrån. Det låter dramatiskt jag vet, men relationsdraman har lagt sig på varandra att jag nu har hamnat i en situation som jag verkligen inte ville hamna i: emellan Jessica och Juan. Så idag har jag återigen packat min väska för att ev. redan imorgon flytta. Vart jag kommer att hamna någonstans är inte säkert ännu, men jag har kontorets fulla stöd vilket jag är väldigt tacksam för.

Helgen har varit ganska upp och ner. Vi åkte till León en stad ca. 4 timmar norr om México City för att titta på när Juan tävlar med sin motorcykel. Efter att för första gången se en tävling måste jag ändå säga att jag blev positivt överraskad, att se dem åka varv efter varv var mer spännande än vad jag hade trott. Att jag sedan fick se det hela från depån gjorde det hela ännu mer interesant, man var med förarna hela tiden och jag fick till och med vara med uppe vid prisutdelningen!

Precis brevid León ligger Guanajuato, en helt

underbart vacker stad! Det byggdes under tiden som spanjorerna koloniserade México så det känns nästan som om man var i Europa med trånga gator och fina byggnader. Den har till och med sin egna "Romeo och Julia" historia och sägnen säger att de par som passerar gränden där de bodde måste kyssa varandra annars kommer de

att få många år av olyckor. Gränderna ligger tätt intill varandra och under staden finns det en massa gångar efter tiden då de användes till gruvor. Man kan känna på långt håll den romatiska stämningen och det är en perfekt plats för att vila ut efter en stressig vecka i México City.

1. Jag tävlandes =) 2. Guanajuato. 3. Juan på motorcykeln.

1. Yo corriendo en moto =). 3. Guanajuato. 3. Juan en la moto.

Que yo durante este año iba a aprender muchísimo nunca he dudado, pero hay algunas cosas que a mi no me gustarían aprender. Ahora en mi familia las cosas se han hecho demasiado complicadas que más o menos tengo que huír de casa. Ya sé que suena muy dramático pero las dramas de relaciones han venido una tras la otra así que ahora estoy en una situación donde no quiero de ningúna manera estar: en medio de Juan y Jessica. Así que ahora estoy otra vez haciendo mi maleta para quizá ya mañana mudarme, donde voy aún no está decidido pero agradezco mucho que la oficina me está apoyando de todo.

El fin de semana ha sido raro. Fuimos a León, una ciudad más o menos 4 horas de aquí, para ver a Juan corriendo motos. Por haber sido la primera vez de ver una carrera me sorprendí mucho, verles dar vueltas no es tan aburrido como pensé, es muy emocionante. Que la he podido ver con los pilotos lo ha hecho aún más interesante, incluso estuve en el podio cuando les dieron los premios!

A lado de León está Guanajuato, una ciudad preciosa! La construyeron cuando los españoles conquistaron el país que te hace sentir como si estuvieras en Europa con callejones y edificios muy bonitos. Incluso tiene su historia de "Romeo y Julieta" y si las parejas que entran al callejón donde vivían no se besan les siguirá muchos años de mala suerte. La ciudad está llena de calles estrechas y debajo de la ciudad hay muchos tuneles desde el periodo que se usaban como minas. Desde lejos se puede sentir el atmósfero romántico de la ciudad y es un lugar perfecto para descansar después de una semana estresane en el D.F.

Nu har de kommit!

Det är nu som det hela börjar på riktigt. I helgen anlände studenterna som kommer att tillbringa sitt utbytesår i México. Min oficiella titel är nuförtiden "sending assistant" så jag kommer inte direkt att arbeta med dem utan kommer att tillbringa största tiden med dem som vill åka ut på utbytesår, vilket också kommer att bli roligt. Just nu är det mest att förbereda landinformation, dvs. jag översätter mycket från engelska till spanska, något som för mig är jätte bra då jag utvecklar språket mycket. För vår del kommer snart det tunga att börja, då det än så länge är fortfarande många som åker iväg till sina destinationer för det här året och ingen som ännu anmält intresse för att åka nästa år.

Annars börjar vardagen att rulla på, de sista två veckorna har jag knappt gjort någonting. Eftersom Jessica och Juan jobbar mycket är det knappt så att jag ser dem, så hemma är det ganska tråkigt. Vilket både har sina positiva och negativa sidor: nu kommer jag att tvingas

att få ett mer socialt liv utanför familjen eftersom

jag inte har något att göra när jag är hemma och då spenderar största tiden själv. Imorgon har jag stämt träff med Nancy igen

för att göra något, men oftast är det svårt efter jobbet då jag är hemma ganska sent och det är krångligt att göra något sent på kvällen då det inte är så säkert längre. Efter kl. 9 på vardagar bör man inte ta tunnelbanan och om man gör det, inte vara själv.

På kontoret pratade vi igår om de hade hittat en ny familj till mig, det finns en familj som väldigt gärna vill ta emot mig men som bor ca. 1 ½ timme från kontoret. Det är en stor förändring jämfört med nu 20 minuters gångavstånd, så de vill helst inte att jag ska bo där. Istället kanske jag kommer att hamna i en av mina kollegers

familj, ännu är det inte riktigt klart då pappan i familjen inte

har gett klartecken. Min kollega ska flytta till Madrid och därför så kommer hennes rum att vara ledigt och hon tyckte att det skulle vara en bra idé om jag kunde stanna där. För att få pappan att ändra sig var det prat om att de skulle bjuda mig på lunch och se hur det fungerar. Läskigt! Vi får se vart jag tillslut hamnar men jag tror att till slutet av nästa månad kommer jag att ha en permanent familj.

På bilderna: 1. AFS. 2. Yesmín och Diego, två på kontoret. 3. Mexicos regioner. 4. Obligatorisk piñata på arrival camp.

Motorcyklar och museum

Just nu åskar och blixtrar det. Jag sitter på mitt rum, konstigt nog ensam hemma, och tittar ut över ett regnigt México City. Det bra med regnet är att det tvättar bort all smog från den normaltsett så förorenade luften.

Nu märker man vad tiden håller på att skena iväg, den här veckan har gått otroligt fort! Jag har i helgen för första gången fått kontakt med min nya hobby här i Mexico, motorcyklar! Det kommer nog bli en hel del åkande då Juan tävlar och har 4 motorcyklar hemma. Det är otroligt härligt när man åker på vägarna med vinden i ansiktet och känner friheten! Men ta det lungt, d

et är inte jag som kör och jag hade inte tänkt att göra det heller. Jag som knappt klarar av att gå över gatan för den här trafiken.

Juan och jag tog vår första tur till Universitets området som är gigantiskt! Det var en stor blandning mellan skog och stora skulpturer och mitt i allt några byggnader till lektioner. Det är det närmaste området man kan gå till för att få lugn och ro, så det hade samlats massa människor på gräsplätterna för att äta picknick eller bara komma bort från all stress.

I söndags bar det av igen till el Museo de antropologia, men även fast jag och Nancy den här gången spenderade 2 timmar till blev vi långt ifrån klara. Vi får se när vi går tillbaka dit igen.

Nu i helgen kommer alla studenter hit till Mexico. Den här veckan har ägnats mycket till att förbereda ankomst lägret och se till så att alla kommer bra iväg till sina familjer. Det är nu som det kommer att bli mycket arbete på jobbet men för min del har det hela redan börjat. Jag har nu fått uppgiften att hjälpa till med avresesidan och håller därför mycket på med översättningar av diverse information. Det är otroligt lärorikt, då jag verkligen måste utöka min vokabulär på spanska, men också tröttsamt då man hela tiden måste vara koncentrerad.

På bilderna: 1. Jag vid universitetet, 2. Karla och Yesmin från jobbet 3. Nancy vid en marknad

En las fotos: 1. Yo en la CU. 2. Karla y Yesmín del trabajo. 3. Nancy en una feria

Ahora esta lluviendo y hay una tormenta. Esoty en mi habitación, raro pero sola en casa, mirando a una Ciudad de México lluviosa. Lo bueno con la lluvia es que quita el smog del aire normalmente tan contaminoso.

Ahora es cuando uno se da cuenta como el tiempo pasa volando, esta semana ha pasado rapidísimo! Este fin de semana he por la primera vez provado mi hoby nuevo, motos. Seguramente iré mucho como Juan va a carreras y tiene 4 en casa. Es increíble cuando vas por las carreteras con el viento en la cara y sientes la libertad. Pero traquilos, no soy el que conduce y no lo había pensado tampoco. Yo que casi ni puedo cruzar la calle por todo el trafico.

Juan y yo dimos nuestra primera vuelta a la Ciudad Universitaria

que es gigantica! Es una mezcla entre bosque, esculturas grandes y por el medio algunos edficios para las clases. Es la zona más cercana donde se puede estar con tranquilidad, asi que habia un montón de gente tirados al cesped haciendo picnic o sólo escapando del estress.

El domingo fuimos yo y Nancy otra vez al museo de antropología, aunque estuvimos 2 horas esta vez no lo hemos acabado. Ya veremos cuando volveremos.

Este fin de semana llegan todos los estudiantes extranjeros aquí a México.Esta semana hemos estado mucho tiempo organizando la orientación de llegada. Ahora es cuando empieza todo el trabajo en la oficina, pero para mi ya lo ha empezado. Lo que yo haré este año es ayudar con el envío, y estoy ahora haciendo muchas traducciones. Se aprende mucho, como tengo que ampliar mi vocabulario del castellano, pero a la misma vez cansa mucho como todo el tiempo tienes que estar concentrada.

2 veckor och namnsdag på samma gång!

Idag fyller jag 2 veckor här i México, det känns helt otroligt! Hur kan tiden ha gått så långsamt? Det känns bra att den inte flyger förbi just nu, det finns så mycket som jag vill göra så jag behöver all den tid som jag kan få.

Helgen har varit händelserik och otroligt interessant. Jag har fått mina första kompisar! Nancy

och Sergio. Nancy är en gammal kompis till Jessica och Sergio är en av Nancys bästa kompisar. De båda pluggar psykologi på stadens största universitet: UNAM. I fredags var första dagen som jag var inne i centrum och turistade, Nancy och Sergio tog med mig runt hela

centrum. Innan jag kom hit trodde jag att México City inte var en speciellt vacker stad, men oj så fel jag hade. När Spanjorerna kom hit på 1500-talet gjorde de allt för att invånarna skulle känna sig underlägsna och byggde den ena fina byggnaden efter den andra. De var till och med så fräcka att de rev alla indian tempel men sparade grunden för att sedan bygga sina ståtliga kyrkor

ovanpå, i vissa fall rev de inte ens ner templen utan bara byggde kyrkorna på toppen. Staden anlagdes enligt historien på den plats som aztekerna kunde hitta en örn på en kaktus äta en orm. Det krävs inte mycket för att märka vilken stark historia som México har och det finns väldigt mycket bevarat. Inte minst märkte jag det när jag och Nancy i söndags gick på Antropologiska Museet. Vi var där i ca. 3 timmar men hann inte ens med en tredjedel av allt som finns att se så

vi bestämde oss för att gå dit nästa helg igen.

Det som är bra med Nancy och Sergio är att de inte heller har så mycket pengar så vi hittar hela tiden på gratis aktiviteter. Som i söndags kväll då vi gick på jazzkonsert i en park. Riktigt bra faktiskt. Staden har väldigt mycket gratis saker att bjuda på, man måste bara veta vart man ska gå.

Nu ska det gå att lägga till kommentarer!

På bilderna: 1. Katedralen 2. Nancy och jag med några av stadens musiker 3. Nancy utanför kaféet där Sergio jobbar

En las fotos: 1. El catedral 2. Nancy y yo con unos musicos del DF. 3. Nancy fuera del café donde trabaja Sergio

Hoy cumplo 2 semanas aquí en México, es increíble! Cómo puede pasar el tiempo tan lento? Ahora esta bien que el tiempo no vuela, tengo demasiadas cosas que hacer y necesito todo el tiempo que puedo tener.

El fin de semana ha sido muy ameno y interesante. Tengo mis primero amigos! Nancy y Sergio. Nancy es una amiga de Jessica y Sergio es el mejor amigo de Nancy. Los

dos estudian psicología en la universidad más grande del DF: la UNAM. El viernes era el primer día que estuve en el centro para hacer turismo, Nancy y Sergio me trajeron por el centro. Antes de venir pense que la ciudad de México no es una ciudad muy bonita, pero cómo me equivoqé. Cuando los españoles vinieron aquí en el siglo XVI lo hicieron todo para que los habitantes se sitieran inferiores y construyeron un edificio bonito después del otro. Incluso eran tan insolentes que derribaron los tempols y construyeron sus igelsias encima, a veces ni derribaron los templos sólo construyeron sus iglesias encima. La histora cuenta que la ciudad se fundó en el sitio donde

los aztecas encontraron a una águila en un nopal comiendo a un serpiente.

No necesitas mucho tiempo aquí en la ciudad para entender que México tiene una historia muy fuerte y incluso hay muchas cosas historicas preservadas. Eso lo noté cuando estuve el domingo en el museo de antropología con Nancy. Estuvimos allí 3 horas pero eso no era suficiente ni para hacer un cuarto de todo el museo, asi que tenemos que volver la semana que viene.

Lo bueno con Sergio y Nancy es que ellos tampoco tienen mucho dinero asi que vamos a muchas cosas gratuitas. Como este domingo que estuvimos en un concierto de jazz en un parque. Estuvo muy bien. La ciudad ofrece muchas actividades gratuitas, solo tienes que saber donde buscarlas.

Ahora debería funcionar hacer comentarios!

Regn, regn

Nu har det gått lite mer än en vecka. Jag har inte riktig bestämt mig om tiden går snabbt eller långsamt. På ett sätt känns det som om tiden har flugit förbi, jag har verkligen kommit in i familjen så det känns som om jag har känt dem mycket längre än bara en vecka. Just det gör också att det känns som om jag har varit här mycket längre än den korta tid som verkligen har passerat. Men å andra sidan har jag inte kunnat göra så mycket under den tid som jag har varit här, dagarna gick i början ganska långsamt innan jag kommit in i de dagliga rutinerna.

I helgen var vi i uppe på ca. 5000 m höjd för att titta på anläggningen som organisationen som Jessica är med i ska använda till deras djur. Med oss i bakluckan hade vi också två örnar som de skulle låta flyga. De är otroligt vackra djur och det var häftigt att se hur de flyger och rör sig.

I tisdags hade jag och Jessica tjejkväll då Juan jobbade till sent. För första gången fick jag laga Hotcakes, en variant på pannkakor. Riktigt gott men jag måste ändå säga att inget slår riktiga pannkakor, jag får laga det till dem någon dag så att de får prova.

Det märks tydligt nu att det är regnperiod då det regnar nästan varje dag och kraftigt dessutom, den mesta av tiden spenderas därför inomhus.

Ju längre tid som jag spenderar här i México desto mer börjar allt att bli en vana. Nu har jag inte längre några problem att gå över gatan och det känns inte längre konstigt att befinna sig i en av världens största städer. Jag börjar att bli hemmastadd och det känns att allt bara kommer att bli bättre och bättre.

På bilderna: 1. Jessica och örnarna 2. Jag lagar mina första Hotcakes.

En las fotos: 1. Jessica con las águilas 2. Haciendo mis primeros hotcakes.

Ahora ha pasado un poco más que una semana. No puedo decidir si me parece que ha pasado rápido o no. De una manera siento como si el tiempo hubiera volado, me llevo muy bien con mi familia y eso hace que siento como si les hubiera conocido mucho más tiempo. Eso hace que me parece como si hubiera pasado mucho más tiempo de lo que ha pasado. Pero al otro lado no he podido hacer mucho durante el tiempo que he estado aquí. Los primeros días pasaron bastante lento especialmente porque no me había acostumbrado a las rutinas diarias de aquí.

Este fin de semana estuvimos en una altura de 5000 m para ver las instalaciones dónde van a crear un centro de animales salvajes. En el maletero nos llevamos dos águilas para volarlas en el bosque, son unos animales muy bonitos y me encantó verlas volar.

El martes estuvimos Jessica y yo solas porque Juan tuvo que trabajar. Me enseño como se hace los Hotcakes que es como una variedad de los pannkakes. Estaba rico pero nada puede superar loas verdaderos pannkakes.

Se nota mucho que ahora es la temporada de lluvias como llueve casi cada día y cuando llueve, llueve fuerte. Asi que estamos dentro de casa mucho tiempo.

Cuanto más tiempo estoy aquí más me acostumbro. Ahora ya no tengo problemas cruzar la calle y ya no es nada raro estar en una de las ciudades más grandes del mundo. Me siento más cómoda en esta ciudad y ya sé que todo irá mejorando.

Första dagarna, vad vi har ätit!

Mat, mat, mat och åter mat är vad de första dagarna i México har ägnats åt. Chili är den ständigt återkommande ingrediensen och man använder det till allt! Glass, frukt, majs, vad som helst häller det massvis med chili på. Mig har de än så länge skonat från denna starka krydda, men det är för mig bara att vänja sig. Mexikanerna älskar snabbmat och tacos i alla dess former är deras favoritmat. Och nej, tacosen som vi äter i Sverige är inte mexikansk utan snarare en amerikanisering av vad mexikanerna kallar för tacos. Konceptet är det samma: en

rulle som man fyller med kött, sås och ibland även grönsaker. Men istället för hårt skal som vi brukar ha i Sverige äts det med mjukt, inte heller såsen är likadan och verkligen inte smaken. Jag måste nog säga att de mexikanska tacosen är det godaste. Tacos kan man äta vid alla tidpunkter på dygnet, till frukost, lunch, mellanmål, middag... Men det är otroligt gott!

Första dagarna på jobbet har varit väldigt lugna för min del. Det är mycket som behövs göras och eftersom det knappt finns några volontärer i distriktet gör det att kontorets börda blir ännu större. Tyvärr blev också Afs México bedragna på alla sina pengar vilket gör att förutsättningarna inte är de bästa.

Även det som vi alltid säger hemma att afs människor alltid är en typ av personligheter stämmer även här. Personalen på kontoret

är väldigt glada, positivaoch öppna människor vilket gör det roligt att jobba med dem.

Som jag trodde redan innan kommer det ta ett tag att vänja sig vid att vara här borta, det samma hände också när jag åkte till Spanien. Den första tiden är för mig den jobbigaste men det är skönt att

veta att det kommer att vända. Det är svårt att komma hemmifrån där man alltid har saker att göra och personer att träffa, för sedan komma hit där man inte känner någon. Min familj är ändå väldigt snälla och de är ivriga att få visa mig runt i México D.F. och landet. Idag var första dagen då

jag kunde få lite tid för mig själv. Igår annordnade de en fest för mig för att fira att jag hade kommit till dem. De är väldigt gulliga men det enda som jag saknar är att det inte är någon familjekänsla, jag är snarare som en inneboende, vilket både kan ha sina fördelar och nackdelar. De är från början bara en välkomstfamilj då afs inte kunde hitta någon familj som b

or tillräckligt nära kontoret, det är sådana väldiga avstånd här att om man bor långt bort från kontoret, då bor man låångt bort. Jag har en väldig tur att jag överhuvudtaget kan gå till jobbet. Igår när vi satt och pratade vid maten om vad som skulle hända med mig, bestämmde de att jag kan bo här så länge jag vill. Om det är så att afs hittar en familj som är bra är det upp till mig om jag vill flytta eller inte, för dem får jag bo här så länge jag vill. Det är väldigt snällt sagt av dem och det fick mig att känna mig väldigt uppskattad.

Eftersom Jessica hjälper till i en organisation som har hand om skadade vilda fåglar ska vi imorgon åka till e

n skog som ligger i utkanten av staden. Ska bli skönt att få se något annat än bara asfalt.

På bilderna: 1. Min första tacos 2.En typsik mexikansk frukost: buljong och flautas, en typ av tacos 3. Juan José, tacoälskaren.

En las imagenes: 1. Mi primer taco 2. Un desayuno típico de Mexico: caldo y flautas, un tipo de taco. 3. Juan José con sus tacos preferidos.

Comer, comer y aún más comer es lo que hemos hecho estos primeros días. La especia más frequente es chile y lo utlizan para todo! Helado, fruta, maís, lo que sea, lleva un montón de chile. Hasta ahora no me han forzado comerlo tanto pero mi único remedio será a acostumbrarme. A los mexicanos les encanta la comida rápida y tacos en todos sus formas es su comida preferida. No, los tacos que comemos en Europa no son mexicanos sino una americanisada de lo que a los mexicanos les llaman tacos. El concepto es igual: un rollo que llenas con carne y salsa a veces también verduras. Pero en diferencia a los tacos mexicanos se come con una tortilla de maís y no dura como lo hacemos allá. La salsa no es la misma y definitivamente no el sabor. Tengo que decir que los tacos mexicanos son mucho mejores. Los tacos se pueden comer en todas las horas del día: para desayuno, comida, merienda, cena... Pero estan buenísimos!

Los primeros días del trabajo no han sido muy duras para mi. En la oficina hay mucho que hacer y especialmente porque hay muy pocos volontarios en el distrito y eso hace que la carga para la oficina es aún más pesada. Desfortunamente el dinero de Afs México estaba en un fraude y perdieron lo todo, asi que las condiciones de trabajo no son las mejores. Lo que siempre decimos allá que las personas de afs son todos iguales, también se aplica aquí. Los de la oficina simpre se rien, son positivos y muy abiertos. Eso lo hace muy fácil trabajar con ellos.

Como me había imaginado antes este primer périodo será bastante duro. Va a tardar acustumbrarme de que estoy tan lejos de los mios. Pero eso me pasó también cuando me fui a España la primera vez. Por lo menos sé que eso se cambiará. Es díficil irse de casa dónde siempre tengo cosas que hacer, gente con quien quedar, y venir aquí donde no conozco a nadie. Mi familia por lo menos son muy amables y muy empeñados a enseñarme el México D.F. y el país. Hoy es el primer día donde he tenido tiempo para mi misma. Ayer montaron una fiesta de mi honor, para celebrar mi llegada a su familia. Son muy simpáticos pero aveces echo de menos tener la sensación de familia. Desde el principo sólo son una familia de bienvenida porque afs no pudo encontrar una familia que vivía cerca a la oficina. Hay tantas distancias que si alguién vive lejos vive muuy lejos. Tengo mucha suerte de vivir tan cerca a la oficina que podo ir andando.

Ayer cuando estabamos hablando en la comida de lo que pasará conmigo, se decidieron que puedo quedarme aquí tanto tiempo que quiera. Si afs encuentra una familia buena para mi es mi elección si queiro irme a vivir con ellos o no, aquí me puedo quedar si quiero. Eso me hizo sentir muy apreciada.

Jessica es voluntaria en una organización que ayuda a pajaros salvajes asi que mañana vamos a un bosque que esta fuera de la ciudad. Me gusta que voy a poder ver algo diferente que sólo asfalto.